Svarttaxi

Hämtade en färdtjänstkund i Kumlatofta som ligger mellan Veberöd och Blentarp. Han skulle till Lund. En bra tur alltså. Jag kom tyvärr fram alldeles för sent, vilket jag dock hade meddelat medelst telefon. Saken är den att just den här kunden alltid har något att klaga på. Följaktligen klagade han på att jag var sen, vilket ju visserligen var sant. När vi skulle få in honom och hans permobil började han klaga på att chauffören som kört honom dit kört så snabbt och hastigt att han kastats omkring som en vante där bak. Jaja, inget att bry sig om tänkte jag. Det här, eller något liknande, hör man varje gång man hämtar honom.

Jag lovade honom att jag skulle köra försiktigt. När vi kommit nästan hela vägen till hans hem började det tjuta ordentligt i bilen. Jag undrade såklart vad det var och frågade kunden om det var något han gjorde. "Nej, det är väl bromsarna som låter" svarade han snorkigt. Inte en chans tänkte jag, många konstiga ljud har visserligen kommit fårn min bil men aldrig ett sånt här tjutande. När vi kommit hela vägen fram till hans bostad stängde jag av motorn men ljudet fortsatte. Jag vände mig om och frågade honom vad fan det kunde vara som lät och han svarade återigen att det väl var mina bromsar. Jag svarade tillbaka att nej det kunde det nog inte vara eftersom vi står still och motorn är avstängd. "Jag vet väl inte, jag är ingen ingenjör!" fick jag till svar. Strax därefter upphörde plötsligt tjutandet. Nåväl, jag gick bak och öppnade bakdörrarna, fällde ner rampen och tittade mig omkring. Började koppla loss de säkerhetsremmarna och påpekade för kunden att han nog kommit åt joysticken på permobilen under resan. "Det tror jag inte" svarade han. Då plockade jag upp en handfull(nåja, kanske inte riktigt så mycket) bränt gummi från golvet och visade honom. "Det tror jag nog visst att du gjort" sa jag med ett illa dolt leende. Kunden som alltid vet bäst och alltid har något att klaga på blev plötsligt väldigt tyst.

Han backade ut ur bilen och jag tillrådde honom att ta sig en titt på golvet i bilen. Två stora märken i golvet efter hans permobilhjul som bränt gummi i fem minuter. "Konstigt, något sånt har aldrig hänt förut" svarade han med en tydlig skam. "Ingen fara, det kan hända den bäste" svarade jag. Jag avslutade mötet med att säga "Lev väl, X" och fick ett muttrande svar som jag inte lyckades uttyda.


Det är kul när de snorkigaste och drygaste själva gör fel. Jag fick ju mig en titt på hans däck när jag kopplade loss honom och de hade blivit helt blankslitna i mitten. Får se hur snorkig han är nästa gång.

Det finns en färdtjänstkund som jag kör lite då och då. Kunden i sig är förmodligen trevlig. Hon säger dock inte så mycket, och det hon säger går knappt att höra. Jag vet iaf att hon brukar fråga mig var jag kommer ifrån. Jag svarar varje gång och får samma fråga två dagar senare. Det som gör kunden intressant är den ledsagare hon alltid har med sig. De bor, såvitt jag förstår, ihop och har nog någon form av "romantiskt" förhållande. Den här ledagaren gör varje tur man får med kunden till både en plåga och ett nöje. Inte sällan är han rejält full och det ska diskuteras både min arbetsmetod och allt annat som går att diskutera.

Häromveckan när han var full och de skulle hem efter en ölresa till Danmark sätter han sig och börjar berätta om sin egen förträfflighet. Detta brukar ligga som underton i allt han pratar om men den här gången var det själva ämnet. Han avslutar efter en lång harang med att säga att han minsann är ett riktigt ljushuvud. Då hör jag hur kvinnan säger daär bak att det är hon också. Döm om min förvåning när han då självgott utbrister följande: "Det är du inte alls det. Du har knappt ens dina ljusa stunder." Hon protesterar inte ens. Trevligt förhållande tänker jag.

När jag sen kör samma kund igen för några dagar sen är ledsagaren inte märkbart berusad. Det ska självklart diskuteras ändå. Efter någon utläggning om sko- och klädstorlekar frågar han mig plötsligt om jag vet vad en multipel orgasm är. Jag tror såklart att ett dåligt skämt är på gång så jag småskrattar lite och säger att det vet jag. Men han tänker inte dra något skämt. Istället berättar/föreläser han om den kvinnliga multipla orgasmens förrädiskhet. Det är nämligen så att när kvinnan får en sådan så hamnar hon strax efteråt i ett tillstånd som liknar koma. Detta är mycket farligt och kan leda till döden om man inte ingriper.

Själv har han varit med om en kvinna som fick sådana "när jag knullade henne". Kunden sitter tyst som vanligt där bak i sin rullstol. Han fortsätter och berättar att hon hamnade i detta komaliknande tillstånd. Han fick då ruska liv i henne med höga ord och några örfilar. När hon vaknat till tvingade han henne att gå runt i rummet för att piggna till. Hon mådde sen bättre men för säkerhets skulle behövde hon tydigen något avslappnande. Mannen är ju ett ljushuvud så han häller i henne en rejäl slurk sprit. Sedan berättar han för mig om alkoholens fina egenskaper. Jag får lära mig att det är det starkast relaxerande ämnet människan någonsin har uppfunnit. Vid det här laget är jag nästan mållös men underhållningsvärdet är på hög nivå. Innan jag lämnar dem hinner han dessutom berätta att han minsann känner till saker om både slakteri- och kärnkraftsindustrin som ingen annan vet. Han nämner något om att det är ett rent mirakel att vi inte har haft en Tjernobyl-incident i Sverige med tanke på hur verken sköts.


Igår hände det en hel del också. Jag började dan med att köra en del färdtjänstturer som gav en bra grund till dagskassan. Redan vid sju var det dock slut på dem och vanlig taxikörning väntade. Efter att ha ätit middag körde jag ner till centralen och hoppades på kunder från tågen. Det var ganska slött så jag stod och snackade med en kollega om allt mellan himmel och jord. Jag vet att jag sa något om att det vore fint med en tur till Köpenhamn samt att jag inte gillar att få turer till Eslöv precis innan man slutar. Om man får en sådan tur tio minuter innan man slutar ger det visserligen över 300 spänn, men, det innebär också att man kommer hem 40 minuter senare än man tänkt sig.

Plötsligt fick alla kunder och så även jag. Min skulle såklart till Eslöv. Klockan var dock inte så mycket så det var inget problem. Det visade sig dessutom snart att det här var en riktigt kul kund. Han berättade om sitt jobb med att köra följebil framför och bakom lastbilar med bred last. Låter kanske inte så kul men han fick åka runt i hela Sverige och det verkade faktiskt rätt kul. Det visade sig dessutom snart att han var gammal taxichaufför. Jag tänkte att nu blir det gatuförhör men han nöjde sig med att berätta att för var det chauffören som sa till kunden att hålla käften och sköta sig emedan det nuförtiden snarare är tvärtom. Tyvärr har han nog rätt.

Nåväl, det visade sig strax att han kände min chef. Han hade kört för samma bolag i slutet av 80-talet. Kul tänkte jag och frågade om han visste något kul om chefen. "Tja, han är ju en jävel på fruntimmer. Fråga honom om det som hände på toaletten uppe på kontoret." Han berättade såklart också vad som hände men eftersom chefen ibland är här och läser låter jag det vara osagt. Hehe.

När vi kom fram till Eslöv visade han mig sin bil och hur han installerat en säng där bak för att kunna sova varsomhelst. Han frågade om jag slagit mig ledig och jag svarade att jo det hade jag men att jag nog inte får någon tur ändå eftersom det inte händer så mycket i Eslöv på måndagnätter. Inte någon annan tid i veckan heller så vitt jag vet. Jag skulle precis bege mig hemåt igen när det plingar till i taxametern. Ser man på, en tur. Glädjen byggdes snabbt upp inom mig när jag såg vart turen gick. Från Trolleholms slott till Köpenhamn City. Helt fantastiskt.

Jag gled in på borggården och ställde upp mig lite snyggt, så snyggt det nu går med en ful färdtjänstanpassad buss. Kunde kom ut och sa inte ett ord om bilen, vilket händer rätt ofta annars. Det tog cirka en timme att komma till Köpenhamn och känslan av storstad är som vanligt påtaglig. Tycker man att Malmö är stort så är CPH enormt. När jag lämnat pampen, som var mycket trevlig på alla sätt och vis, började jag köra mot Kastrup för att eventuellt få en retur till Sverige. Turen gav förresten 1549kr. På vägen hittade jag dock en bensinmack som var alldeles för lockande för att undvika. Stack snabbt in, två minuter innan stängningsdags, och köpte ett 6-pack Tuborg för den danska femtiolapp jag av någon anledning fick av en kund någon dag. Sedan vidare mot Kastrup igen.


Väl på Kastrup försökte jag utröna om det landade några fler flyg. Det skulle det göra men alldeles för sent för att det skulle kännas värt det. Däremot verkade ett plan precis vara på väg att landa. Det kom från Faroe Islands. Kanske inte det mest svensktäta flyget men man vet ju aldrig. Stannade iaf kvar och hoppades men nej, turen slut för den här dagen. Tommade hemåt igen och blev stoppad i tullen på svenska sidan av bron. Tulltanten frågade om jag hade några säckar med mig. Säckar? Nej, det har jag inte. Inte ens kunder. Jag frågade henne om jag skulle tända så att de kunde kontrollera insidan av bilen men det behövdes tydligen inte. "Du ser så ärlig ut." Sa hon och sen var det bara att köra vidare. Loggade till slut ut en halvtimme efter utsatt arbetstid. Glad och nöjd med dagen.

Förra månaden hade jag över 70 000 inkört vilket innebär över 20 000 ut i lön. Känns jävligt bra. Därför kändes det mindre bra när denna månad började med en dagskassa på ca 500:-. Nåväl, det har gått bättre för varje dag sedan dess.

65-70 åriga tanter med pengar som är absolut plakat är det mest avtändande som finns. Denna kvinna tappade skon, satte sig bredvid sätet, trillade ner på golvet och tappade glasögon. Svor som en sjöman. Sonen hjälpte henne tålmodigt utan att kommentera berusningen. Hennes man är helt likgiltig hela vägen. Skiter fullständigt i henne och hjälper inte ens henne in eller ut ur bilen. Uppenbar alkoholistfamilj sedan länge. Det är en sak med packade 40-åriga kvinnor. Det är möjligtvis lite "white-trash" och småpatetiskt. Den här turen var nog faktiskt det tillfälle i mitt liv som mest avskräckt mig från att bli alkis.

Själv har jag sjunkit ännu djupare ner i träsket av 70-tals hårdrock och psykedelika. Kunderna har fått lyssna på Uriah Heep och Hawkwind om vartannat. Ingen har klagat men någon frågade intresserat vad vi lyssnade på.

Apropå psykedelika så erbjöd en kund mig morfin i pillerform inatt. Detta för att jag var så vänlig och väntade på honom när han köpte sin nattburgare. Han och hans polare satt och snackade kryptiskt om vad som skulle göras när de kom hem. Om man lägger ihop ett och ett, erbjudande av morfinpiller samt användande av uttryck som "Inatt får du dra/suga extra hårt, jag säger till om du får för mycket", kan man komma fram till två saker. Antingen är de morfinknaprande homofiler eller också tänkte de åka hem och röka holk. Jag gissar på det senare alternativet.

Jag erkänner. Jag är kass på det där med kontinuitet. Tanken var att jag skulle skriva i den här bloggen varje dag eller åtminstone när det hänt något kul. Mycket kul har såklart hänt sedan jag senast skrev, men jag har mer eller mindre glömt bort min blogg. En renässans hägrar.

Något jag märkt den senaste månaden är att det inte är så mycket som är nytt längre. Man har varit på alla standardhämtningar/lämningar ett antal gånger och de har inte förändrats särskilt mycket sedan man var där senast. Så fokus har gått från geografi till biografi kan man kanske säga.

Jag har aldrig varit särskilt pratsam av mig. Men när omgivningen inte är så intressant längre blir personen i baksätet mer intressant än han var för någon månad sen. Jag har således börjat konversera mer med mina kunder. Oftast leder det till hjärndött kallsnack som jag varken blir gladare eller ledsnare av. Men ibland hittar man ett gemensamt intresse hos en kund och då blir det så mycket intressantare. Roligast är dock att prata med kunder som har väldigt kvalificerade yrken. Forskare och ingenjörer är lite av mina favoriter.

En sak jag lagt märke till nu på senaste tiden är att jag får allt färre turer till och från Sturup/Kastrup. Det är intressant eftersom sådana turer tidigare lade grunden för en fin dagskassa för mig. Jag är idag bättre på att få ihop en bra dagskassa men spenderar som sagt allt mindre tid på Sturup/Kastrup. Hur det går ihop förstår jag faktiskt inte. Inte alls.

Vad har hänt med mig personligen den senaste tiden då? Jo förutom det nyväckta intresset för vad folk kan tänkas ha att säga så har jag hårdnat en del. Jag är egentligen ingen service-minded person alls. Åtminstone har jag aldrig sett mig som en sådan person. Tills jag börjar jobba med ett service-yrke. Då plötsligt inser jag varje gång att jag ju visst det är service-minded. Då blir jag nästan sur på mig själv för att jag inte lever upp till min självbild. Eller också kanske jag blir sur för att jag inte skapat en mer korrekt självbild. Nåväl, det jag kommit fram till på sista tiden är att service-mindedness är väl så gott, men förmågan att säga nej och att inte ta skit från andra är viktigare. Man skall aldrig tillåta sig bli utnyttjad. Och folk gillar att försöka utnyttja taxichaufförer. Det är som om folk tror att vi tjänar pengar genom att sitta på röven och läsa tidningar. Jag vet inte, men det verkar vara rejält mycket mer accepterat att pruta på en taxiresa än alla andra varor och tjänster som folk betalar för utan att protestera. Jag vill verkligen se någon pruta på en linjebuss.

Idag, eller kanske snarare inatt, trodde jag att min dagskassa skulle sluta på 2800. Inte alls tokigt en torsdagkväll visserligen. Jag körde en kund till norra Lund när plötsligt megtaxen tjuter till. Jaha, en tur från Holmby till Malmö via Lund. Lämnar kunden och läser beställningen lite nogrannare. Visar sig att det är en storbilsbeställning dessutom. Åker och hämtar kunden och börjar köra mot Lund. Det visar sig snart att vi ska till Limhamn(+ 65:-) i slutändan, samt att vi ska lämna på två extra adresser i Malmö(+ 80x2). Dagskassan som såg ut att bli bra blev istället fenomenal. Ganska exakt 4000. Inte illa pinkat en regnig torsdagkväll.

Just det, jag körde en excentrisk miljonär häromnatten också. Han intygade att jag utan tvekan en dag kommer att bli mycket rik. Det är dock en annan historia. Jag har redan skrivit mer än tillräckligt för den här gången.

Häromveckan när jag jobbade natt en fredag fick jag en tur från Mejeriet till Eslöv. Halvbra tur tänkte jag, inte jättebra eftersom man måste tomma hem från Eslöv med största sannolikhet. När jag kom fram till Mejeriet ställde jag mig för att vänta på livstecken från någon presumtiv kund. Snart ser jag någon som viftar uppmärksamhetssökande. Kunden verkar vilja få lite extra tid på sig. Visst inga problem, väntetaxan åker på. När jag stått och väntat ytterligare fem minuter ringer jag kunden och frågar om det är dags att åka snart. Jag får svaret att det är lite problem att övertala kunden att åka med. Underligt tänker jag och bestämmer mig för att gå in på gårdsplanen för att se vad det handlar om.

Där på gårdsplanen står två män och en kvinna och försöker övertala en tredje man att det var dags att lämna festen, eftersom han betett sig illa mot de andra gästerna. Underbart, nu får man dras med ett svinaktigt fyllo hela vägen till Eslöv. Nåväl, kunden verkar inte vilja röra sig ur fläcken. När han väl börjar röra på sig är det för att berätta för sina kollegor hur missnöjd han är med att de försöker få iväg honom. Han sluddrar grovt och rör sig minst sagt vingligt. Kvinnan försöker tala sans med honom men han tar hårt tag i hennes armar och försöker röra sig inåt Mejeriet igen. Männen ingriper och förklarar för mannen hur illa han betett sig, något han verkar bli genuint överraskad över att höra, för att itne säga upprörd och förbannad.

Till slut får alla nog av mannen, kvinnans armar är vid det här laget helt blåa av blåmärken. De två männen tar varsitt stadigt grepp om honom och försöker tvinga honom till bilen. Nu bryter helvetet löst. Mannen, vi kan kalla honom Fuglesang tillsvidare, blir riktigt förbannad och kallar sina kollegor "jävla fångvaktare" och andra mindre trevliga okvädningsord. De bryr sig dock inte såmycket utan fortsätter och lyckas, bokstavligen, slänga in honom i bilen. Inne i bilen beklagar Fuglesang sig över hur illa han blir behandlad
 och vilka skitstövlar hans kolleger är. De förklarar för honom att han får skylla sig själv när han beter sig han gör. Han undrar någon gång här om han kommer behöva skämmas på jobbet på måndag, men de säger att det är ingen fara, bara han åker hem nu.

Saker och ting lugnar ner sig en aning och jag frågar kvinnan om Fuglesang kommer att bete sig på det här sättet hela resan. Hon svarar att han bara är arg på dem och inte på mig. Vem är övertygad? Inte jag iaf så jag nämner den sannolika händelsen att jag kastar ut honom mitt på fälten mellan Lund och Eslöv. Kvinnan tycker inte att det vore ett problem. Sidodörren är på väg att stängas och resan ska börja när Fuglesang till slut blir helt tokig och sliter upp dörren, springer bort till de två männen, slänger av sig sin jacka och ger dem båda en varsin rejäl smäll på truten.

Nu skriks och slåss det och någon ny kvinna ber mig med sprucken röst ringa polisen. Det gör jag och de lovar skicka en bil när de får höra att slagsmålet är i full gång. Det hela slutar med att Fuglesang står inne på gårdsplanen och viftar samtidigt som jag säger till en av hans manliga kolleger att Polisen är på väg och att jag vill ha betalt för min väntetid, jag har nu stått här i 25 minuter nämligen. Han undrar vem som borde betala och jag säger att det är såklart kunden, men han lär ju inte betala mig ett öre. Han går till slut med på att betala om bara får ett kvitto. Inga problem säger jag, jag slår ut ett kvitto och får mina pengar. Jag har alltså tjänat in runt 200 spänn på att stå och titta på ett slagsmål.


Epilog

Jag är högst medveten om hur fel det är att slåss och tycker inte att man bör syssla med sånt. Kommer man därifrån jag kommer är man dock så van vid slagsmål att man inte blir särskilt känslomässigt påverkad när det inträffar. Det var en naturlig del av varje fredag där jag växte upp.

Den gångna veckan har jag hamnat i mitten av två stora polisutryckningar. Ena gången var det dessutom i en massiv biljakt där en ensam bil jagades av sju eller åtta radio- samt civilbilar. Det var lite spännande. Det hände när jag var på väg ut från Malmö på Stockholmsvägen. När jag kom fram till Lund såg jag uppifrån norra infarten att hela konvojen stannat några hundra meter norrut. Läste dagen efter att det bara handlade om en stulen bil som inte stannat i en poliskontroll. Man trodde klart att det var mycket allvarligare än så.

Nåväl, flytet håller nästan i sig. Har kört in mellanbra till riktigt bra även denna vecka. Ser fram emot lönen som kommer i slutet av december.

Både idag och igår har jag kört in massor av pengar. Jag hoppas jag kommit in i ett flow som varar länge. Om inte så har jag iallafall kört in så att det kompenserar för någon annan dag då det går skit. Att köra taxi är kul, men som många säger ett jävla lotteri. Ena dagen går det bra och den andra går det dåligt. Det gäller helt enkelt att höja framförallt höja lägstanivån och därefter börja satsa på att slå personligt intjänat-rekord. Nu är jag så trött att jag tänker lägga mig och sova middag. Började trots allt 05:15 imorse.

Hade haft några korta körningar som inte gav mycket pengar direkt när jag till slut hamnar på centralen i Lund. Där får jag snart en tur som senare dessutom visar sig vara storbilstur. Så långt allting gott. En person kommer fram och frågar om jag är bokad i ett visst namn. Det är jag och jag öppnar dörren för att släppa in honom. Han säger då att det inte är han som ska åka utan ett rockband. Jag blir nyfiken och frågar vilket, samtidigt som jag är övertygad om att det säkert är något skitband som ska spela covers på någon krog i stan. Då säger han bandnamnet. Jävlar vad förvånad jag blir. Jag ska tydligen köra ett av Sveriges kändaste och mest framgångsrika hårdrocksband någonsin.

Det här kanske låter som en trevlig tur, hårdrockare som man är. Det var det inte. Det började rätt bra, satt och snackade lite med deras manager under färden. När vi kom fram till den lämningsadress jag fått, den enda jag fått bör tilläggas, så blir det mindre förvirring om huruvida de kommit rätt. Jag förklarar att de bara behöver gå in genom dörren som är fem meter framför dem så är de på sitt hotell efter en kort korridor. Jag förklarar också att man kommer direkt in i hotellet om man går in från andra sidan byggnaden. Detta tyckte de var dåligt, jag borde kört dem till framsidan. Jag säger åt dem att "hoppa in då, så kör vi fram till framsidan" men nu är det tydligen ok att gå genom korridoren från baksidan.

Managern är dock inte nöjd och säger surt något om att jag fått besked om att släppa dem på framsidan. Personen som först mötte mig vid hämtningsadressen, turnéansvarig kanske, kommer och påstår samma sak. Faktum är att det i min beställning stod uttryckligen att de skulle lämnas på baksidan av byggnaden. Slutsats, de är ena gnälliga jävlar. Ungefär nu börjar hela bandet orera om att "redan första dan på turnén börjas det. Alltid massa problem. Var är hotellet? Alltid likadant!".
Slutsats, lika gnälliga jävlar. Vill man åka till punkt Bb istället för punkt Ba Får man gärna berätta det för den som kör. Eftersom turnébussen och hela deras crew fanns på baksidan av den fördömda byggnaden, plus det faktum att det stod i min beställning att de skulle lämnas där, samt ytterligare det faktum att inte ett ljud nämts om en annan lämningsadress, så är problemet mig veterligen i princip obefintligt. Dessa människor är helt enkelt alldeles för vana vid att få som de vill, alltid.

Det har varit en hel del problem med den bil jag brukar köra. Sidodörren kärvar och tidigare började kopplingen slira. Nu häromdagen så var det ett nytt problem. Bilen ville inte starta när den var varm. En taxibil är förstås igång större delen av tiden men inte _hela_ tiden. Extra jobbigt blir ett sånt här problem när man måste in och hämta rullstolsbundna kunder på alla möjliga ställen där man definitivt inte vill lämna bilen olåst och ännu mindre på tomgång. Detta hann dock inte bli ett problem. Ett annat större problem skulle nämligen uppenbara sig alldeles strax.

På min andra tur så hämtade jag upp ett gäng kunder i östra Lund vilka skulle till Kastrup. De pratade mest tyska så jag hängde på och pratade lite tyska med dem. Det verkade de bli glada av och mannen som satt fram tog tom ett foto på mig innan den bistra resan tog slut. Hursomhelst, vi åker mot Kastrup och allt är frid och fröjd. Kör över bron och allt går fortfarande som smort. På danska sidan av bron övergår schabraket till en lång tunnel och när vi pecis var på väg upp ur denna börjar bilen bete sig lite underligt. Jag känner konstiga vibrationer som jag inte känner igen. Tänkte dock inte så mycket mer på saken utan bestämde mig för att det nog var för att bilen var ovanligt tungt lastad. Jag körde trots allt turen som storbil med ganska rejält tilltaget bagage. När jag precis ska svänga in under parkeringshus 12 vid Kastrup, för att lämna av kunderna på lämningsplatsen utanför terminal 3, så dör bilen.

Jag försöker starta bilen igen, klentroget eftersom jag vet att den inte velat starta när den gått varm tidigare på dan. Självklart går det inte alls och jag ursäktar mig själv och fordonet för kunderna. De verkar dock inte allt för brydda eftersom de bara har 100 meter att gå till ingången där bilen står. Jag ursäktar ännu en gång och ger dem lite rabatt eftersom de faktiskt inte kom fram dit de betalat för att åka. De verkar rätt nöjda i slutändan.

Jag står nu precis där i princip alla taxibilar kör för att hämta och lämna på Kastrup och blinkar med varningsljus. Ringer chefen som säger att han kommer strax. Detta händer dessutom på en söndag eftermiddag/kväll då han med all sannolikhet har rätt mycket bättre saker för sig. Står iallafall och väntar någon timme innan han kommer, och lyssnar på danska taxichaffisars irriterade och irriterande tutande. När han väl kommer fram monteras bogserlina och den långa men ack så underhållande resan till Södra Sandby påbörjas. Att bli bogserad är inte kul. Det är tom jävligt tråkigt. Att bli bogserad flera mil på motorväg är ännu tråkigare.

Men ännu en incident ska hinnas med innan vi knappt hunnit komma innanför svenska gränsen. Vid betalningsstationen på svenska sidan av bron finns det bommar. Man betalar och sedan får man åka igenom. Har man en brobizz så registreras man och får därefter passera. Eftersom vi nu åker tätt intill varandra tycker chefen att vi ska ta bussfilen. Bra idé tycker även jag eftersom bussarna troligtvis får mer tid på dig att köra förbi den öppna bommen än personbilar. Så vi försöker. Och misslyckas. Bommen slår ner rakt ovanför mitt huvud på fronten av taxin. Bommen har nu en vinke som är mer komisk än trafikhindrande. Bropersonal kommer springande och det ska skrivas incidentrapporter och sådan jävelskap. När allt detta är färdigt får vi slutligen slutföra vår underbara bogserresa till Södra Sandby. Bara dryga 2 mil kvar alltså, på motorväg, i 40 km/h. Nämde jag att det här var en rätt dålig dag?

På väg mot Lund efter att ha varit i Malmö.


Danskbilarna på Kastrup. Ett sånt där tak hade inte varit helt fel vissa dagar.



Man kan se rätt skumma saker på Kastrup. Tex japanska flygvärdinnor. Syns kanske inte så tydligt genom den regnstänkta rutan dock.


Inne i cockpit. Detta är dock inte den bil jag kör vanligtvis.


Typisk utsikt från förarsätet när man står på Centralen i Lund.


Ännu en gång på väg mot Lund från Malmö. Tror detta är någonstans vid Segebroarna.

I förra inlägget skrev jag om att folk vill att man ska vänta på allt möjligt. Igår eftermiddag fick jag önskemål om väntande ännu en gång. Först skulle jag vänta utanför systembolaget. När kunden var färdig därinne åkte vi vidare till en mindre flygplats. Väl framme ber han mig stanna ett tag och hjälpa honom med en sak. Jag säger "OK, men då åker väntetaxan på igen". Jag tänker inte åka omkring och göra välgörenhetsjobb åt alla kunder. Kunden föreslår att han kan ge mig extra dricks istället. Det tycker jag låter skitbra. Betalning färdig och dricksen avklarad så går vi ut på landningsbanan. Det han vill ha hjälp med är att putta ett flygplan tio meter bakåt. Det måste vara det konstigaste en kund någonsin bett mig om. Både i detta och andra yrken. Vi puttade iallafall planet de tio meterna och kunden var nöjd med hjälpen. Jag var nöjd med dricksen. Funderade lite på lämpligheten att ta med sig sprit upp som pilot. Det är dock inte första gången jag hör talas om piloter som är eller riskerar att bli "överförfriskade", som kommunens tillståndsenhet kallar ungdomar som har lite för roligt för sitt eget bästa. Man ska ha tråkigt, det är bättre för alla. Ungefär så misstänker jag att tillståndsenheten resonerar.


Nu har dessutom chefen blivit galen. Jag har jobbat för honom i 22 dagar och nu vill han att jag ska instruera en ny chaufför. Han ska alltså åka med i några dagar och lära sig hur det går till. Jag accepterade eftersom chefen ändå måste sätta honom hos någon. Kan inte de andra får väl jag göra det. Problemet är att jag själv inte kan allt ännu. Det är ju inte så att jag fullständigt famlar i mörkret, men här och var dyker det fortfarande upp problem som större erfarenhet snabbt hade löst. Nåväl, man får väl betrakta det hela ur någon avantgardistisk-pedagogisk synvinkel. På detta sätt blir det lättare för lärare och elev att identifiera sig med varandra för att på så sätt få ökad förståelse för den andres inlärnings- respektive utlärningssituation. Fy fan vad pretentiöst!

Söndagar är tråkiga. Söndagskvällar är ännu tråkigare. Det händer i princip ingenting. Man står på centralen och väntar men ingen vill åka taxi. När någon till slut bestämt sig för att ta en taxi så ska de självklart inte längre än några hundra meter. Med sådana turer är det svårt att köra in pengar.

Det enda som egentligen var riktigt kul idag var när jag körde en nunna. Det låter kanske inte så upphetsande men när man suttit och lyssnat på Black Sabbath i några timmar är det lätt att glömma bort att helt stänga av musiken för att visa lite respekt. I vanliga fall sänker jag så pass mycket att musiken knappt hörs. Sen om kunden blir nyfiken och ber mig höja så blir jag glad och höjer så de får ta del av min förträffliga musiksmak. Jag hade haft en upprörd färdtjänstkund innan jag hämtade nunnan. Kunden gick inte direkt att tala lugnande med. Han skrek/sjöng en ensam falsk ton i tio minuter innan jag kom på tanken att lite musik kanske skulle göra honom lugnare. Det gjorde det. En stund åtminstone. Sen började han sjunga/skrika igen. Hursomhelst så var volymen aningen högre än vanligt när jag hämtade nunnan. Inte alls högt, men ändå så man tydligt hörde att musik spelades. Hon klagade inte en enda gång.

Det är förmodligen långt ifrån alla här i världen som bjudit kyrkans män och kvinnor på halvsatanisk musikunderhållning. Kanske tur att jag inte valde att lyssna på något värre idag, som Cannibal Corpse eller något liknande.

På tal om kanniballik så hände det en udda sak igår natt. Många kunder vill gärna att man väntar på både det ena och det andra. Man ska vänta på någon kompis eller så vill de bara gå in och köpa något i en affär. Är de trevliga så väntar jag utan tjafs men om de är dryga så åker väntetaxan på. Igår natt fick jag vänta av en rätt udda anledning. Kompisen till kunden måste byta tröja. Jag ifrågasatte inte saken då kunden var mycket trevlig till sättet. Då säger han plötsligt att kompisen måste byta tröja för att den förra tröjan blivit helt nerblodad. Här kanske man bör inta en generellt skeptisk inställning, men jag kommer från skogen där folk blir nerblodade varje helg så jag reagerar kanske inte riktigt som man bör. Tydligen hade de försökt ta en taxi tidigare men misslyckats då en i sällskapet hela tiden hoppat ur bilen för att nita någon som stod utanför en bit bort. Efter att detta hänt _några_ gånger fick killen, han som fått smäll alltså, nog och kom fram till taxin och började bulta och slå på den. Taxichauffören var naturligtvis måttligt road och bestämde sig för att ta sig därifrån snabbast möjligt. Efter incidenten hade de gjort sig av med de personer som kanske inte var så lämpliga att åka taxi tillsammans med och därefter kom jag. Jag tyckte det var en av de trevligare turerna på hela natten. Jag går uppenbarligen bra ihop med galningar.

Igår hände det till slut. En full kund spydde i bilen. Hade kunden sagt till _innan_ det hände så kunde man stannat och fått det avklarat utanför bilen. Men nej, i bilen skulle det vara. Eller ja, även utanför bilen två gånger. Hon fick betala 800 spänn för skiten. Det ångrar jag nu. Hon borde ha betalt åtminstone 1500. Fy fan vad äckligt att tvätta upp skiten. Det positiva i kråksången är iallafall att det blev mycket pengar inkört i slutändan.

Inatt däremot var allt bara trevligt. Fulla ungdomar som sjöng och hade sig. Sen ville de lyssna på skivan jag hade i cd-spelaren. Det var en lite bittersöt känsla som infann sig när de plötsligt klagar som fan på jazz/rock-fusionplattan som satt i. Musikelitismen är min last. Malmö däremot är snarare min framtida baneman. Jag avskyr den staden med passion. En vacker dag kommer någon galen malmöit orsaka min död. Nåväl, även inatt körde jag in mycket pengar. Slutet gott allting gott, eh?

Kör kvälls/nattpass den här veckan. Det har jag inga problem med alls. Däremot hade jag problem med en, ursäkta uttrycket, jävla kärring igår. Hon hade tydligen väntat på färdtjänsten i två och en halv timme när jag skulle hämta henne. Detta hade inte jag en aning om då jag bara visste att turen betalades av ett annat taxibolag. Det här andra taxibolaget hade tydligen inte lyckats få fram en bil och när kunden redan var förbannad så lämpade de över problemet på mitt bolag, och i förlängningen mig, istället.

Tanten var full, fet, illaluktande och uppenbarligen helt jävla galen. Ena stunden älskade hon mig för att i nästa fräsa något om att hon minsann inte litade på mig. Senare brjar hon skryta om saker som helt uppenbart inte var sanna. Hon kom knappt in i bilen heller. Jag fick stå bakom henne och trycka in henne, med händerna alldeles för nära hennes gigantiska bakdel. En otrevlig upplevelse minst sagt.

Till slut kom vi iallafall iväg. Då börjar hon tjafsa om att jag ska posta något brev åt henne. Jag var så trött på henne att jag sa att jag kunde göra det efter att jag lämnat, men det gick tydligen inte för sig. På vägen ser jag en postlåda så jag bestämmer mig för att klara av saken med en gång. Det var tydligen uppskattat. Väl framme envisas tanten, och hennes gubbe som än så länge knappt andats, med att kräva att få betala egenavgift. Jag säger att det inte är nödvändigt, eftersom turen ska faktureras på det andra bolaget, men de insisterar verkligen. Till slut tar jag emot pengarna och åker därifrån.

Av någon anledning kom den här tanten innanför skinnet på mig. Kunde inte riktigt släppa henne på hela natten. I vanliga fall är jag en relativt positiv chaufför men övriga kunder upplevde mig nog som ganska reserverad. Jävla kärring!

Aah! Sista dagen. Nu är det tre dagars helg som väntar. Dagen började med en Kastrupresa med storbil. 1153 spänn momsfritt. Förbannat gött. Rätt underligt sällskap också där bara hälften visste vart de skulle. Det verkade vara någon typ av överraskningsresa. Kan inte någon bjuda mig på en sådan också? Verkade vara en rätt kul överraskning eftersom de började med att åka till Kastrup.

Väl framme råder det fullständig förvirring om köplatserna. Plötsligt har jag och en annan Skånebil plats nummer två. Samtidigt. Mycket förvirrat. Efter att det redde uppsig fick jag sitta och vänta i två timmar på tur. Gick in på taxifiket för första gången och köpte två mackor med makrill. Rekommenderas varmt. Däremot verkar man få rejält dålig valutakurs där om man handlar med svenska pluringar. Får samla på mig lite danska mynt till framtiden. Pratade lite med en invandrardansk där inne också. Ett tips till alla som inte fattar ett ord danska, som jag, är att prata med invandrare. Av någon anledning är de mycket lättare att dechiffrera.

Fick min tur tillbaka som sagt och en halvtimme får jag köra samma kund tillbaka till Kastrup igen. Denna gången råder det inte förvirring om köplatser men väl om vem som får stå i vilken kö. Vi som gått Taxi Skånes kurs vet in i ryggmärgen vilken kö vi får stå på om vi inte vill bli antastade av aggressiva danska chaufförer. Sämre verkar det vara med dessa chaufförer själva som plötsligt står i den svenska kön utan, åtminstone synbar, anledning. Innebär det att vi får släppa ut luften ur deras däck också?

Det är rätt bra att hamna på Kastrup och Sturup när man är ny. Eftersom väntetiden är rätt lång får man tillfälle att konversera med andra chaufförer och lära sig nya saker. Kan nog vara bra att ha vänner snarare än ovänner inom bolaget också.

Tog lite foton med mobilen idag men jag kan inte slänga upp dem ännu. Inte förrän sambon kommer hem med sin mobil som man kan ladda över filer till datorn med. De åker upp så fort jag får möjlighet. Nu ska det slappas!